En sista resa ...

Här en bild från en lagom trafikerad E4 på väg hem från Hörnefors dar jag spenderade söndagen på ett hund prov, en liten tripp på lite dryg 22 mil. Att köra sprintern är som att sitta hemma i soffan, de är bekvämt. Man sitter högt och de är inte mycket som skymmer. De tekniska hjälpmedlen underlättar livet en hel del. Triangel i backspegel som varnar när andra billister är ivägen. Automatiska ljusstyrningen som dock måste övervakas ibland. Funderar dock när de blir så mycket assistance att man somnar av uttråkning!

När de backas finns två stora backspeglar med mindre speglar för konstroll av var bakhjulenär och backkammeran vilket gör de mycket lätt att ta sig fram. Det som skulle göra detta perfekt vore om det visades vyer från sidorna också för att backa ut på en gata är fortfarande som att ha ögonen förbundna.

Den troligen bästa säkerhets detaljen är bältesvanaren som nu känner av om bältet är på eller ej, finns inte på min bil. Sedan är de suveränt att de bara tänds en lampa till dessa att bilen kör fortare än 25 km/h då den också börjar pipa. Så de går att flytta runt bilen i lågfart utan att drivas till vansinne, som när man flyttar bilen på en gårdsplan.

Sedan vart jag förvånad att den fyrcylindriga motor kandes så pass pigg som den gjorde. Fjädringen kändes också bättre än på min Sprinter samt att sänkningen av den nya Sprintern gjorde de lättare att ta sig i och ur, vare se de gällde att lasta eller för att köra.

Nu är de roliga slut och bilen är återlämnad!