Första uppdraget blev en tur norrut för att hämta dotterns nya hoj. En inknappning av adressen i GPSen så gick det galant, exakt rätt på en gång. Lastningen var lätt på grund av de stora bakdörrarna och ståhöjd i skåpet. De väl tilltagna lastöglorna gjorde fastsurrningen enkel. HDn såg lite ensam ut i det stora skåpet, man hade lätt fått med ett par hojar till.
Sprintern överraskade mig två gånger, när det regnade så började torkarna vifta av sig själva. Det visade sej att jag hade lämnat torkarspaken på intervall, och den känner tydligen själv när det regnar. Andra gången när jag testade mörkerkörning och inte kom överens med helljusspaken, men det visades snart att den bländade av automatiskt vid möte. Lyxigt!!!!
Landsvägskörning är lätt sitter högt, har bra koll och förarstolen är underbar med sin fjädring. På grusväg och ojämt underlag känns den väldigt stabil, sväljer groparna bra utan skrammel.
Men det finns fortfarande kvar ett Sprinter problem. När det är lösa underlag så är det svårt att backa över en typ gräsyta mot ett hus för att komma nära med verktygen när jag arbetar som timmerman, om man inte har extra barlast. Det underlättar med backkameran när man ska ta sats för att komma bakåt.
