Jag har inte så stor erfarenhet av att köra en så stor bil som Sprintern. Jag lånade en bil i denna storleksklass för en flytt en gång, och så hade jag en husbil under några år, men i övrigt har jag bara kört personbilar.

Det är häftigt att sitta så högt. Jag har fantastisk uppsikt över omgivningen och konstigt nog över vägen. Det känns som om jag har bättre känsla för var på vägen jag är i Sprintern än i min vanliga bil. Storleken är endast en nackdel när jag ska parkera.

Under första dagen med Sprintern tänkte jag passa på att åka och handla när jag ändå var i stan och hämtade bilen. Jag körde in på ICA och hittade en lämplig plats, knödde mig in, fick testa backkameran och kände mig nöjd med mitt första parkeringsförsök, tills jag klev ur bilen och insåg att en tredjedel av bilen var utanför fickan. Det var bara att kliva in och köra därifrån. Handla mat var inte så enkelt i en stor bil när man hämtar bilen en fredag då alla ska helghandla.

Jag körde vidare för att handla mat till hönsen. I vanliga fall känns bilen ganska full när jag har lastat in några säckar mat, men i Sprintern känns det nästan löjligt. 

 

När jag hämtar Sprintern på Mercedes i Kristianstad får jag reda på att man satt säkerheten först i den nya Sprintern. Låter lovande. Jag gillar att åka säkert!

Jag får en liten genomgång och blir klart överraskad och imponerad över vart tekniken har fört oss nu.

Först och främst finns det en backkamera, vilket är en verklig dröm för mig. Jag är nämligen en katastrof på att backa och att dessutom backa en så här stor bil, som man har lånat, känns inte det minsta lockande. Backkamerna fungerar däremot otroligt bra. När jag är ute på min första provtur lär jag mig däremot lära mig att radion måste vara på för att den ska fungera - de sekunder det tog för mig att förstå att det var det som fattades var en mardröm! Men är radion på och man lägger in backen så sätts kameran på omedelbart och det går att backa tryggt och säkert - som jag önskar att det fanns på våra bilar!

En intressant och förvånande detalj som bilen har är varning för att man kör på de vita sträcken. Om man slumrar till bakom ratten ska man alltså väckas. Jag har inga planer på att slumra till, men däremot visar sig denna teknik vara väldigt bra på små vägar. Vi bor nämligen mitt i skogen, med små smala och slingriga vägar. Vid möten måste man ta åt sidan, särskilt med en stor bil. Sprintern visar sig vara suverän i dessa sammanhang. Dels har jag otroligt bra översikt över vägen. Jag har aldrig haft en så god uppfattning om var på vägen jag ligger som med Sprintern. Och som ytterligare hjälpmedel vid möten, så piper bilen när jag kör på de vita sträcken. Ytterligare en egenskap som jag verkligen önskar att våra andra bilar hade.

En annan helt fantastisk sak är att bilen sköter ljuset automatiskt. Ska det vara varselljud, halvljus eller helljus, bilen avgör. Enastående! Det är så jäkla lätt att glömma bort sig när man kör och råka blända folk, men med denna bil ska det inte vara möjligt. Kan inte vänta på att få testa det i praktiken.

Jag älskar teknik som sköter sig helt själv!

Wow, vilken grej, att få bli utvald till testpilot. Malvina, som egentligen var utvald, kunde inte hämta ut bilen, så det fick bli mitt uppdrag.

Vi som kommer testa sprintern är Malvina Ravenklint, otroligt duktig och van bilförare sedan 30 år, med stort intresse för manualer och tekniska prylar, och jag, som kört bil sedan 1999 och mest tycker att en bil ska ta mig från A till B och blir nervös av tekniska prylar innan jag vet hur de fungerar.

Vi har ett hundföretag och kör ivanliga fall en Ford Transit, skåpbil av betydligt mindre modell.

Problemet med att testa en bil för ett hundföretag är att den helst ska ha hundburar specialbyggda för bilen. Men det första jag gör när jag tittar på en ny bil är att öppna baget för att föreställa mig hur man bäst får plats med många hundar. När jag öppnar skåpdelen på sprintern inser jag att jag kan ha plats med ett helt dagis, och börjar genast fundera på hur man på bästa sätt skulle bygga om den delen för att på det viset utnyttja det bäst.

Tanken går genast till hunddagis som antingen hämtar upp hundar och tar dem till dagiset, eller rullande hunddagis som har bilen som själva utgångspunkten och sedan kör ut till skogen för aktivieter. Den här bilen skulle verkligen vara perfekt för något av dessa ändamål!

Själv har vi många hundar, och ingen bil vi har haft hittills har rymt alla på en och samma gång. Med en liten ombyggnad skulle denna Sprinter utan tvekan göra det, och dessutom rymma ännu fler.

Återkommer efter första körningen...